Våffelorgie, ja tack!

Som våffeläskare är det svårt att missa våffeldagen. Ja kanske till och med omöjligt att missa, så som den puffas i media. Under åren med pepparochsalt har jag prata om våfflor både i radio och tidningsintervjuer. Gett förslag och tips, berätta våffelminne och favoritrecept. Det kan jag visst göra - våfflor var min absoluta favorit redan när jag var barn. Som vuxen har jag nog provat mig igenom de flesta kombinationer och sätt att servera denna mångsidiga rätt.
Men jag har blivit en smula kräsen med åren. En (eller en hel hög!) nygräddad belgisk våffla till söndagsfrukost är alltid lika rätt som färska, hembakta frallor. Våfflor med grön pesto och färska champinjoner som förrätt kan göra vem som helst lycklig. Och en efterrättsvåffla med hemgjord glass och varm hjortronsylt är en delikatess.
När jag drev café för några år sedan fick mitt egna våffelätande dock en och annan knäck. Vi blandade smet i stora baljor och speciellt runt midsommar badade vi i smet och luktade lika inpyrt som våffeljärnen. Då det ofta blev några liter våffelsmet kvar när vi stängde på midsommarafton blev våfflor snabbt ett inslag i släktens midsommartraditioner. Så till den milda grad att svärfar redan efter något år började ställa krav på kombinationen våfflor med kryddig, grillad chorizo.
I dag har jag kommit över den där överdosen och äter åter våfflor året om. Ofta till frukost när det är helg eller som eftermiddagsfika när vi har gäster. Gärna med goda ostar till. Jag kan till och med tänka mig en bit chorizo till - bara jag slipper dansa runt midsommarstången efteråt.