Om vanans makt och makaroner

Stod och kokte makaroner. Jo, jag har gjort det förut. Tittade knappast på vad jag höll på med och tänkte defenitivt på någonting annat. Det regnade och var lite för sent på kvällen.

Det händer att det blir så med mat. I synnerhet i vardagen. När det regnar. Om det är lite för sent.

När nästan all mat är vardagsmat blir valen vi gör lätt de samma vecka efter vecka. Samma grönsaker, samma sorts mjölk, buljong eller kryddor. Och samma sorts makaroner. Allt ner i kundvagnen utan att vi funderar på det.

Den tyske vetenskapsjournalisten Stefan Klein funderade desto mer. Han samlade ihop så mycket resultat av modern lyckoforskning som möjligt och skrev en bok. Boken ”Lyckoformeln” handlar inte oväntat en hel del om hjärnan, om belöning och vanans makt. Att den första koppen kaffe smakar bättre än den andra är inte så konstigt. Men vi glömmer ofta att vi mår bra av omväxling. Och att vi snabbt tappar intresset om vi inte får det.

Mat är en stor del av livet, så varför inte börja där? Det behöver varken vara krångligt eller dyrt. Ibland har jag gjort experimentet att bara handla sådant jag inte brukar laga. Det kan bli en bisarr blandning av kålrot, musslor, taleggio och bacon, att ta sig an när man kommer hem. Som tur är också potatischips – som jag nästan aldrig köper – så det finns någonting att knapra på medan jag funderar på vad tusan jag ska laga av denna mix. Inte för att det alltid blir lyckat, men omväxlingen föder nyfikenhet och glädje. Man får nya idéer och av det mår man bra.

Vad det var för makaroner jag kokte i går? Inte en susning! Troligtvis fullkorn. Antagligen ekologiska. För att jag brukar göra så. Hög tid för ett experiment igen låter det som. Nästa vecka blir det andra bullar... jag menar makaroner.