Okryddad och grå

Började dagen med en kopp kaffe på café. De hade nybakta wienerkammar och jag kunde inte motstå. Slog upp tidningen, hällde kaffe i koppen. Skummade dagens mejl och drog in doften av… Nej, vanudå? Stack näsan djupare i koppen. En svag doft steg upp. Det luktade lite som kaffe, men trots allt inte. Tog förvirrad en tugga på wienerbrödet. Perfekt frasigt och… sött. Ingenting annat. Jag hade tappat smaken. Det borde inte komma som någon överraskning efter två veckors förkylning. Och penicillin mot bihåleinflammation. Men ändå. En matskribent som tappat smaken är som en tondöv musiker. En sak är helt klar – världen är betydligt fattigare utan smaker. Okryddad och grå.
Väl tillbaka i köket och ordentligt beväpnad med nässpray bryggde jag en ny kopp kaffe. Doften var fortfarande svag. Men jag kände den! Det finns hopp igen.