Mätta lejon lagar bäst

Du kommer hem från jobbet. Trötta ungar i blöta overaller och matkassen skaver i handen när du trycker in familjen i snöhögen på hallmattan. Nu gäller det att få fram käk. Riktig, varm mat. Och det ska gå riktigt fort för alla är hungriga. Du också. Jättehungrig faktiskt. För du slarvade visst lite med lunchen? Nåja, då ska vi se… Vad ska vi laga? Potatis tar för lång tid… fisken är djupfryst… och då skulle du ju haft fonden du frös in också… Jäklar vad du är hungrig… Tar ett kex för att lugna det värsta. Nu kommer ungarna ut i köket. De märker genast att du tuggar – nu vill de också ha kex! Diskussion uppstår. Du förlorar medan barnen galopperar ut för att smula ner soffan. Nu är du dessutom sur och ett sting av dåligt samvete gör sig påmint. Inte ska barnen äta kex innan maten! Helst ska de väl inte äta kex alls. I alla fall inte mitt i veckan? Men nu var det alltså middagsmaten… Kan vi ta pasta igen? Men åt vi inte det igår? Men två dagar på rad kanske går bra om det inte… jovisst det var spagetti i förgår också. Ris tar för lång tid. Och nu är kexen slut och barnen tjatar om mer… Ridå.
Det påstås ibland att hungriga lejon jagar bäst. Tanken är att de då är mera motiverade. Det är helt fel. Hungriga lejon gör fler misstag än de som har lagom mycket mat i magen. Jakten misslyckas oftare – det spelar ingen roll hur mycket de än längtar efter en saftig hjort.
Någon begåvad människa påstod att matlagning är 90 procent planering. Jag är beredd att skriva under på det. Det finns lika många lösningar på det matpussel som många lägger varje dag. Några har lagat i förväg på helgen och värmer från frysen. Andra har gratängen klar och nöjer sig med att öppna en tetra med salladsbönor och riva lite morötter. Gröt är inte skadligt som kvällmat någon gång ibland… En banan i bilen eller på tunnelbanan motar undan de värsta kexsuget. Och pastans makt ska inte underskattas!
För då och då står vi alla där med kexsmulor över hela golvet, magen som ett tomt svart hål och huvudet tomt på snabba lösningar. Och det är okej. Ibland…