Achtung julefrid!

Står i köket med snön som en virvlande vit gardin utanför fönstret. Undrar hur det kan bli så vansinnigt mycket torkad frukt bara för att göra lite konfekt. Fast det är klart… så lite konfekt blir det inte om man tänker efter. Alla ska ju ha en liten påse. Och så några till fikat. Bara att hämta fram några paket russin till och inventera lagret av chokladkakor. Det är redan illa sargat…
Det är så här det ska kännas. Lagom trivsamt och inte så stressigt. Gissar att jag är lyckligt lottad som i lugn och ro kan laga mat på arbetstid. Värre var det i går: Gjorde en inköpsrunda och besökte några större matbutiker. Framför kyldisken rådde en stämning som om jordens undergång vore nära. Här skulle det bunkras mat som om vi plötsligt inte fick någon efter den 24. Överfyllda kundvagnar rullade likt tanks längs gångarna och gälla röster skrek ut order från listan:
- Tar du fyra paket rödbetssallad?! Nej, förresten… Ta fem!
- Men det räcker aldrig med tre skinkor! Ta en till, nej ta två!
Efter en stund i detta glöggstinna, skinkfeta inferno hörde jag inget annat än ”Ta en till!” från alla håll. Plötsligt kändes julen avlägsen, trots att den lär stå för dörren. Är det så att mycket mat alltid är godare än mindre? Inte många skulle skriva under på det. Trots det blir julen ofta en galen överdrift snarare än god. Jag vet inte om måttfullhet fortfarande är en dygd, men kanske kunde man stryka den där extra grisen och de där fyra kilona lax man lastade på kundvagnen?
Hoppsan! Hur mycket torkad frukt var det nu? Ett kilo? Och chokladen… lika mycket? Så gick det med den måttfullheten…
Behöver lite mjölk till gröten men vet inte om jag vågar mig in till centrum. Jag har tagit på mig mc-hjälmen, njurbälte och skyddsväst. Det borde räckta för lite julefrid!