Vegetarisk slakt

Känslan förstärks av vedspisen, inte sant?

När man lagar vegetarisk mat kan det bli lite, tja, fjolligt ibland. Jag kan bara snegla på de största knivarna, läderförklädena, slaktarblocken och avancerade kokböckern

a som beskriver alla upptänkliga sätt på vilka man kan ta hand om ett helt djur. Nej, det är finhackad lök, gulliga spräckliga bönor, smulad fetaost. Trevligt förvisso, men ibland behöver man ta i. Känna att nu, ja nu minsann lagar jag MAT! Föda! När man riktigt känner att Per Morberg nickar gillande. Då finns det ett trick som jag passade på att ta till i helgen. Som vanligt består tricket förstås av en av mina kära vänner i cucurbitafamiljen - pumpa!

Vi var på besök hos mina föräldrar. Varje gång jag lagar mat där blir den uppskattad, men ingen måltid är komplett utan en korv eller två, om man frågar pappa. Nå, nu hade vi med en spaghettipumpa från trädgården som skulle bli gratäng.

Hela pumpan in i ugnen. Minst en timme på 175 grader. Sen ska bjässen förflyttas till en skärbräda, kärnas ur och så ska de spaghettiliknande trådarna repas ur med en gaffel. Ah, tyngden. En rejäl kniv, äntligen. Hett, ångande hett, stora tag och gester. Som en vegetarisk slakt. Det blev en mycket god gratäng, varvad med tomatsås och keso med riven lagrad ost på toppen. Betyget? Korven blev inte bjuden upp till dans.