Vedeldad lycka

Det var inte så värst kallt när vår nyinstallerade, begagnade kökspanna havererade. Kylan kom ett par dagar senare... För att göra en lång historia kort har vi nu en fin vedspis, nyproducerad av gammal modell, som värmer oss i köket.

Nersjunkna i tankar på vedlängd, effekt, mått, tänkte vi inte så mycket på att vi faktiskt skulle kunna laga mat på den. Inte i, den har ingen ugn och det är förstås synd, men kokplattan ovanpå är oslagbar. Kalla dagar (större delen av vintern hittills) lagar vi ingen mat alls på elspisen... Det är som om maten smakar lite bättre lagad på vedspis. Att behöva fundera på när maten ska tillagas är som en extra krydda: ingen risotto när vedträna just har tagit fyr, och ingen stekning när det börjar bli en falnande glödbädd. Lillans puréer värms snabbt i minsta gjutjärnsgrytan, utan energiförluster. Mindre elräkning, mindre energianvändning, mera mys.