Töm-tallriken-principen och andra dumheter

Barn och idioter säger sanningen, sägs det, men inte tordes jag göra det inte när mamma och pappa såg på varandra med saliga blickar över kastrullen med nypotatis från det egna landet. Nej, potatisen hade väl gått an, om det inte vore för dillvipporna också. Självfallet var även de skördade minuter före tillagningen och låg nu där slaka och doftande över den heta potatisen med skal så tunt att det hotade att lösas upp av dagsljuset.

Att barn får se var maten kommer ifrån tror jag alltså bergfast på (även om jag, otacksamma unge, inte alltid förstod storheten i potatisar runda och släta som mina egna oskyldiga kinder). Som barn åt jag aldrig särskilt bra och har först som vuxen blivit en riktig gourmand. Hur kommer det sig? Jag minns när dagisfröken satte ett kryss i taket när jag för en gångs skull hade ätit upp en bit fisk. Ständigt blev man trakasserad för att tallriken skulle vara tömd. Vem har inte hört den fantastiskt irrelevanta repliken: "tänk på barnen i Afrika!". Sällan har fem ord gett mig sämre aptit.

Så, nu är jag vikarierande dagisfröken själv, eller snarare barnskötare om man ska uttrycka sig korrekt. Aldrig att jag ställer upp på töm-tallriken-principen! Svinn blir det ändå från köket och jag kan förstå att inget barn blir särskilt frestat av vitkålssallad med lingon och torr riven morot. All heder åt kökspersonalen som bakar bröd och gör det bästa av situationen, men inte ska man klandra barnen för att de inte har lust att äta upp. Att de ska tvingas sitta vid bordet och avsluta måltiden medan de andra går ut är mig totalt främmande. För vems skull då? Vad gör det för matlusten på sikt?

Nej, istället får man göra maten spännande så långt det går. Tvång ger inget barn vilja att upptäcka ny mat. Förr eller senare inser förhoppningsvis de flesta barn att hembakt bröd smakar bättre, grönsaker kan vara helt fantastiska och att man faktiskt får välja själv till stor del.

I höst ska jag nog ta med en del av vår egen skörd och se om det faller i god jord. Kanske, kanske inte. Nog vidgar det en och annan vy i alla fall.

Sist men inte minst en bild från min trädgård där dillen vippar skir, grön och underbart god...