Tidiga och envetna

Till synes utan ansträngning. Inte för mig i alla fall. Visst ser man att rabarberstjälkarna bänder på sitt rosa fängelse, men inte ser de ut att anstränga sig? Det ser så lätt ut. Själv har jag inte lyft ett finger för rabarbern, ändå kommer den tacksamt.

Något annat är det med kirskålen. Den kommer också med lätthet men är inte lika välkommen. Fast efter att ha smakat förvälld, smörstekt späd kirskål undrar jag om det inte skulle sitta ganska fint med ett litet, väl avgränsat hörn med kirskål att njuta av tidigt på våren...

Gör så här, ungefär: plocka späda kirskålsblad utan stjälkar. Skölj och förväll dem ett par minuter. Skölj i kallt vatten och krama ur. Fräs i smör tillsammans med pressad eller finhackad vitlök, några minuter. Salta och peppra. Sen kan man använda kirskålen i paj, piroger, med grädde som en stuvning, till pasta, i gratäng eller vad helst man kommer på.