Ta-vara-på-skörden-helg

Att arbeta tillsammans med sina vänner är ett av de bästa sätt som finns att umgås på. Den här helgen har vi träffat två goda vänner, tillika systrar, som älskar hemodlat och har tillgång till sina föräldrars enormt produktiva imponerande trädgård. Planen för helgen? Ta vara på skörd och ta med något gott bakverk! 

Min lista på idéer var lång, men baske mig om inte det mesta blev gjort, med lite god hjälp. Det stora projektet bestod i att mjölksyra, som vi aldrig provat förut. Under överinseende och mycket rivande (drivmedlet till riv-armarna var brownies) blev det surkålrabbi med gulbetor och en systerburk med surkål.Trotskålfjärilarnas vildsinta angrepp var vitkålen riktigt, riktigt fin. Spröda, vita, jungfruliga huvuden. Jag blev genast motiverad att odla vitkål även nästa år. Vilket resultat!

Fast doften var inte så angenäm. Eftersom vi med dotterns hjälp har blivit storkonsumenter av surkål är det minsann inte så dumt att ordna egen. Vissa provsmakade kålen...

Med sig i bagaget hade vännerna två stora pumpor av sorten Rouge Vif d'Etampes. Väldigt vackra och dessutom goda, skulle det visa sig. En av dem var redan delvis förädlad, nämligen som en utsökt klassisk pumpapaj, och ytterligare en bit syltades med ättika och kryddor. Vi passade på att göra ett pumpautbyte: Blue Hubbard mot Rouge.

Jag, som sällan klarar att sitta still och göra ingenting, fortsatte med att göra eget örtsalt på oregano, rosmarin, basilika, persilja, libsticka och citronskal som jag mortlade tillsammans med grovt havssalt och torkade på papper i ugnen i ungefär en timme på 50 grader. Nu drömmer vi om en torkugn för att göra egna te- och kryddblandningar. Vår chokladmynta är rysligt god så jag provade att göra samma sak på den, fast med råsocker. Jag hade inte tänkt på att sockret skulle bli klibbigt av värmen, men det verkar ha fungerat rätt bra. Smaken var det inget fel på i varje fall! Jag kan tänka mig att den blandningen inte är så dum att använda i varm choklad någon ruggig höstdag snart. Lite persilja hamnade i frysen, sen kokte jag buljong på kålrenset, lök, persilje- och basilikastjälkar och libsticka. Helt okej skulle jag tro, det hamnade i frysen. Pesto fanns också på listan men den blev för god, så alltihopa försvann till kvällsmaten. Helt i sin ordning. På det hela taget en produktiv, kakstinn helg med trevligt sällskap. Odlar man inte själv kan man handla (eller tigga) ingredienser, är man inget fan av surkål är kanske chutney ett bättre alternativ?

Så här gjorde vi surkålen:

Ta vitkålshuvuden, strimla dem fint eventuellt med osthyvel. Sedan ska kålen stampas så att den vätskar sig. Det gjorde vi med lite i taget och lade i mer strimlad kål efter hand. Här är det bra A) att vara flera och lösa av varandra och B) att ha kakor eller annan lättillgänglig energi. Vi använde en termos i en plastpåse till stampningen men mindre originella lösningar är säkert också möjliga. Under tiden blandade vi ner lite salt, cirka 1-2 tsk per kilo kål, någon vitlöksklyfta per kilo och ett eller ett par äpplen. När kålen sedan hade vätskat sig ordentligt hällde vi på några matskedar vassla från avrunnen filmjölk för att starta bakteriekulturen. Ner med hela härligheten i en stor glasburk som förstås är steriliserad, på med ett par kålblad överst och så locket. Fyll inte helt, jäsningen behöver utrymme! Ställ på en plåt, bricka eller tallrik ifall det skulle bubbla över, i något mörkt och varmt utrymme. Ett tag, kanske tio dagar, ska det stå i rumstemperatur först så det kommer igång, sen förvaras surkålen i kylen.