Tänk på döden

Tja, tänka på döden, det kanske är väl dramatiskt. Men i alla fall på att sommaren tar slut. Hela resten av året suktar man efter sommaren med allt som växer, värmen och baden och ledigheten (man glömmer bort myggen, getingarna, rödbrända axlar). Nu svämmar det formligen över av mogna vinbär, hallon, svällande squashar, frasig sallad. En regnskur på det här så blir explosionen ännu värre - kanske den briserar i en skur av kantareller och sockerärtor?

Så det där med att tänka på döden. Det kanske får stå för vintern och den långa tidiga våren istället. Då när inget vill växa hur man än trugar och lockar och pockar. Syltgrytan går varm här - en syltburk i mängden blir en värdefull skatt till pannkaksmiddagen i januari. Och färdig gratäng med squash och tomater från egna trädgården, upplockad ur frysen, smakar nog minst fjorton gånger bättre när alla grönsaker är importerade någon gång i mars. Så med döden i sikte kokar jag och försöker ta vara på så mycket som möjligt - utan att för den skull glömma att njuta i fulla drag av allt som växer, här och nu.