Som man odlar får man skörda

Ni vet såna där datorspel som fanns förut, där man skulle slå mullvadar som hoppade upp ur hål, och alltid slog man för sent och trynet hoppade upp ur ett helt annat hål än det man trodde. Så är det i slutet av augusti, här i alla fall. Fast med det vill jag inte säga att vi har mullvadsproblem utan snarare mattillgångar.

Jo, så här någonting: när jag står där och funderar på om vi ska ta upp lite potatis, upptäcker jag att broccolins sidoskott börjar skjuta i blom. Hoppsan, dags att skörda! Med kniven och korgen i högsta hugg börjar jag skära skott och går förbi ställningen med rosenbönor. Hmm, skulle inte de skördas lite spädare för att inte bli sega? Bäst jag plockar av dem. Och på tal om bönor, kanske är vaxbönorna snart i rundaste laget? Många gula hänger under små stadiga plantor. Vi tar några stycken, hoppsan, det blev ett och ett halvt kilo. Majrovorna som står intill ser runda och fina ut... Och mitt i detta kommer en laddning av de första äpplena, åh! Vad fina! Men ingen hållbarhet, måste tas om hand. För att inte tala om lingonen som mognar och hundra plantor grönkål som behöver skördas och förvällas. Eller squashen som bara sprutar ur plantorna (känns det som).

Nå, man lämnar på dagis, söver lillan i vagnen, rusar ut med korgen i högsta hugg, förväller och fryser och syrar och torkar och tänker att det inte var så dumt med några tandlösa gamlingar som bodde i en undantagsstuga, passade barn och spritade ärtor dagarna i ända. Tur att fyraåringar också gillar och är bra på att sprita ärtor, hur skulle det annars gå? Kanske vi inte skulle orka med och käka köpepizza till middag vareviga dag? Undrar vad pensionärerna säger om det.