Smaken av försommar

Vi har bara hunnit snärja in oss i grillångor en gång i år. Det är inte riktigt vår grej - jag tror jag behöver öva helt enkelt. Försommarmat är något helt annat för mig. Eftersom vi inte fått igång så tidiga odlingar att skörda i år heller (tja, för tretton fjorton månader sen var vårt ena trädgårdsland bevuxet med små ekar, sly, granar, lupiner och gullris, det andra så sent som i mars-april fyllt med kirskål och sly) försöker vi använda det som finns. Örterna sätter igång tidigt förstås. Och äldsta dottern är mästare på allt ätligt vilt och kommer in med hårt kramade sallader i små glas: harsyra, kirskål, granskott, gökärt... Harsyran är min absoluta favorit, syrlig och frisk. Den kan man gott använda även när det växer annat! Nässelsoppa är också givet. Samt årets första - och bästa! - tillskott: de små äggen med innerligt gula gulor som hönsen börjat lägga. Godare finns inte. Så vårmaten stavas o-m-e-l-e-t-t. Bästa lunchen, snabb, nyttig, lätt att variera, uppskattad av ungarna och framför allt rysligt god.

Att lunchen är snabb är förresten en nödvändighet. Det finns så ofantliga mängder saker att göra. Kupapotatisrensaogräsplanterautbönorstaplasistavedenstädahönshusetlagacykelnstöttaärtorna... Vi har grovt uppskattat 1500 kvm trädgårdsland nu, säljer regelbundet plantor och honung på närorten, ska utöka biodlingen, har en ruvande höna (hoppashoppas!), planerar att skaffa ankor i sommar, och har tusen små projekt hemma. Tur att man trivs. Och tur att man snart får lön för mödan. Redan nu växer basilikan extremt frodig i drivbänk och jag planerar pesto vilken dag som helst. Snart snart dignar det överallt, honungen flödar, livet kilar runt överallt och tiden kommer knappt räcka till åt att skörda. Ajöss trista vintermat! (fast till hösten kommer jag att älska den igen)