Slut på stiltjen

Stiltje i bloggen, full fart på livet. Så kan sommaren kanske sammanfattas. I maj startade vi upp biodling tillsammans med mina svärföräldrar - ett projekt vi har velat starta i flera år. Fyra samhällen med snälla buckfast-bin sattes ut hos mina föräldrar (ett riktigt familjeprojekt, alltså) och flög under sommaren framför allt på skogshallon. Det skulle bli riktigt, riktigt god skogshonung, visade det sig när vi slungade i mitten av juli. Över hundra kilo blev skörden, inte alls pjåkigt, så vi mallade oss förstås en del. Och vilka våffelfester det blev! Belgiska våfflor med blåbär och nyslungad honung går inte av för hackor. Själv lyckades jag bara prova på att avtäcka ramarna, alltså ta bort det vaxtäcke bina lagt över honungscellerna. Det berodde i sin tur på en annan stor händelse, nämligen att vår andra dotter föddes den sista juni!

Nu har vi precis slungat en andra gång men med blygsammare resultat. Biodlingen har utökats med fem avläggare, alltså delade samhällen, och nästa år hoppas vi på en ganska mycket större skörd. I september har vi bokat plats på en skördefest i närheten där jag inte tvivlar på att vi ska kunna sälja slut på den honung vi har kvar. Lite till husbehov ska det väl bli också, förstås...

Med en treåring och en nyfödd bebis har det inte blivit så mycket gjort i trädgården. På något mirakulöst sätt har det mesta frodats ändå. Kanske med hjälp av det goda grundarbete som gjordes på vårvintern: noggrann ogräsrensning, grävning och gödsling samt täckning med halm, ljuvlig halm. Sniglarna trivs i halmtäcket (fast det gör de ändå) men fördelarna uppväger med bättre fuktbevaring och ogräskvävning. Under ett halmtäcke ligger omkring hundra kilo utmärkt potatis, i husvagnen som fungerar som förråd hänger massvis av knippor med röd lök, gul lök och vitlök som är monstruöst stor. Blåärtorna som vi fick utsäde till av Sesam har gett ganska bra avkastning. Att sprita ärtor är ganska trevligt och väldigt barnvänligt. Nu är de torkade i torken som även har fyllts med många omgångar örter till te.

Vi skördar vaxbönor, purpurbönor, tomater och gurkor för glatta livet och väntar nu otåligt in majsen och squasharna som börjar mogna. Dessutom växer blåhallon längs med vägen som jag har plockat av tillsammans med barnen. Lite ligger i frysen och resten blev sylt som jag gett till svärmor. Det är förstås en del av en plan för att få henne att göra saffranspannkaka som salmbärssylt (alltså blåhallonsylt) traditionellt serveras med. Listigt va?
Nå, en stor händelse till har vi hunnit med. Vi har letat hus sedan början av sommaren och det som tycktes smått omöjligt var möjligt. Nu ska vi flytta ifrån Österlen och starta på nytt i Småland. Vårt nya hem har bra mycket bättre plats för odlingarna, en utmärkt källare att lagra skörden i och är överhuvudtaget mycket större. Förra ägaren har bott där i femtio år och haft magnifika potatisland. Visst är odlingszonen en annan men jag har gott hopp. På sistone har trädgården fått växa igen lite grann men ett par buskage med bärbuskar, vinbär, hallon och krusbär, ska vi gräva fram och sedan plantera fruktträd och fler sorters bär. I kanten av tomten växer lingon och enligt utsaga finns till och med ett eget kantarellställe. Snart är det så mycket enklare att plocka bär och svamp som jag älskar att göra. Och en sak till... än finns det inga mördarsniglar där.