Matens moral

”Det är bara vegetarianer som ska äta nyttigt!” ylade den glade mannen bakom disken. Vi handlade valnötter och pumpafrön för att fixa extra omega 3 på naturlig väg, utan fina fiskar (och utan den räliga linfröoljan, usch). Själv är han vegan och var väl inte blodigt allvarlig, men det ligger allt något i det.

Är man vegetarian är det bara att ge upp. Även om jag äter lika många kakor som mina arbetskamrater, och gärna fler, så är jag sådär Storebror-ser-dig-moralisk när jag någon gång tackar nej. Herregud, inte vill man bli granskad av en sån där renlevnadsmänniska när man äter sina mazariner.

Faktum är att jag är en riktig sockergris och mycket sällan backar för bakverk eller för den delen chips. Att jag dessutom tycker om linssoppa och groddar behöver inte alls vara oförenligt med dragningen till onyttigheter. Jag tycker om mat, helt enkelt! Så den där hemska nyttighetsstämpeln kan jag gärna vara av med.

Förutom när det är dags att skriva avtal om frisktandvård, förstås.