Löftesrika våfflor

I år blev det inga nyårslöften. Därför vill jag göra en sen komplettering, nämligen Vårfrudagen till ära - eller våffeldagen i folkmun. Just i folkmun tycks våfflan vara så många sorters våfflor och olika våffeljärn och märkliga våffelmixar det finns. Hur som helst lovar jag att äta minst lika många våfflor nästa år. Inte för att det blev så få igår heller, men idag fanns smeten kvar och då behövde inte lunchen bli något problem. Min kreativa svärmor kom genast med förslag på våffelrest-rätter, det ena märkligare än det andra: våffelsmörgåstårta, våffelpizza, eller varför inte våffel-enchiladas och våffelquesadillas... Inte för att de våffelpålägg vi faktiskt åt var så trista de heller: majonnäs, guacamole, oliver, fefferoni, kapris, fetaost, ketchup i en salig röra. Gott, jag lovar! Det är som om allting blir gott på våfflor. Mitt löfte blir nog inte speciellt svårt att hålla.