Lite gift har väl ingen dött av

Den senaste tidens hästköttsdebatt har väl ingen missat. Själv funderar jag, som förälder till en bebis som börjat få gröt, välling och mos, på larmen om tungmetaller i barnmat. Det är skrämmande nyheter. Alla föräldrar funderar förstås över hur barnen ska få det bästa möjliga - och att färdiga gröt-, välling- och barnmatsprodukter innehåller giftiga tungmetaller var inte så lätt att veta. 13 av 14 testade produkter innehöll spår av tungmetaller enligt en artikel på dn.se (2013-01-23). Med anledning av detta uttalade sig en toxikolog på Livsmedelsverket, vilket kan läsas i samma artikel: "Småbarnsföräldrar måste bli bättre på att variera barnens mat." Jaha. Visst ska producenterna bättra sig, men det finns visst någon löst grundad tanke om att det är föräldrarna som missat något.

På Livsmedelsverkets webbplats (slv.se, 2013-02-19) kan man läsa att Livsmedelsverket rekommenderar att risprodukter (välling, gröt, risdryck) inte ges alltför ofta till små barn eftersom de innehåller arsenik. Med den uppgiften, hur många föräldrar vill då ge sina barn risprodukter? Och de viktigaste frågorna: vad hände med de andra produkterna? Varför rekommenderas vi inte att helt spola risprodukterna? I vems intresse är rekommendationerna utformade?

Det är inte lätt att sätta sig in i alla frågor kring små barns mat på egen hand. Men om du får välja, vill du ge den rosenkindade knubbisen arsenik ibland eller inte alls?