I det lilla

Vad är det med saker som är mindre än de borde vara? Miniatyrer, alltså. Det är något så lockande med det där puttifnuttiga formatet. Jag minns när de sålde yttepyttebebispaprikor i mataffären - vi åt och åt. Eller körsbärstomater. De inte bara smakar gott, de är gulliga också. Då äter man mer. Eller bara en sådan sak som att inviga treårspresenten ordentligt; en dockservis från 60-talet. En vanlig ontihalsenonsdag blir bättre med myntate i miniatyrkoppar och småsmå äppelbitar på söta assietter. (Precis som en snuvig torsdag blir bättre med kanelbullar!)

Av denna anledning är jag om min man oense om vilka höns vi ska skaffa. Han vill ha produktiva höns, lugna och gärna med fin färg på äggen. Hmmm, lovvärda egenskaper hos värpare tillika husdjur. Men jag vill ha små höns. Sprättande mikrohönor och duniga kycklingar små som studsbollar. En tupp som säger i-iiii-ii-iiiii! Och alldeles förtjusande små ägg.

Nå, vi får väl se om vi kan mötas på halva vägen. Lantrashöns vill vi gärna ha, båda två. Finns den gyllene medelvägen?