Gränslös mat

Länge har jag retat min svåger för hans passion för pannkakor med turkisk yoghurt, dijonsenap och surkål. Till en början var jag helt övertygad om att han skojade men kan inte annat än tro mina ögon när denna absurda kombination dukas upp och avnjuts, inte i undantagsfall utan varje gång det vankas pannkakor. Själv är jag lite tveksam till surkål - de andra båda ingredienserna trivs finfint i mitt kök, men surkålens doft gör att den inte kvalificerar till en plats i skafferiet.

Så, igår kväll tog jag mod till mig och provade. Synd att slösa bort en hel pannkaka som kunde ha varit fylld med sylt och grädde, tänkte jag, men så hejdundrande fel jag hade! Som en symfoni. Pannkakan och yoghurten lägger en dov bas, dijonsenapen är diskanten vars skarpa smak tas udden av med hjälp av mellanregistret, surkålen. Så harmoniskt.

Ibland är det alltså inte så dumt att prova nya saker. Min sambo är bra på det, att vara gränslös i köket. Inga problem att puttra saker i öl och apelsinsaft för att sedan runda av med grädde, senap och soltorkade tomater. På något mystiskt sätt blir det oftast gott och jag nöjer mig med att höja ögonbrynen bakom hans rygg (så han inte ser och jag missar smakupplevelsen). Det kan bli fel också (rotfruktssoppa med hela teblad är inget jag rekommenderar), men visst är det värt att ta chansen. Nu står surkålen i kylskåpet tillsammans med sina vänner.