Gatloppet

Man står där i köket med pappkassarna på köksbänken, bordet, golvet. Bebisar och barn rotar i någon kasse och leker med tetrapack av något slag. Och så håller man någon vara i handen och tänker: varför? Det skulle väl inte jag köpa? Vad ska jag ha den till? Den skulle väl vara ekologisk?

Det finns forskning och väl utarbetade teorier om varför man handlar som man gör. Hur varorna placeras i butiken är ingen slump, i alla fall inte i de stora kedjornas butiker. Lilla närbutiken som tagit över någon gammal lokal är säkert undantagen regeln, men annars forslas kunden genom en väl uttänkt plan av placeringar och exponeringar.

Gång på gång kommer man hem med växthusodlade grönsaker mitt i vintern eller går på det där extrapriset 2 FÖR 25 kr! som i finstilt visar sig vara "ordinarie pris 12,90 kr/styck" fast man bestämt sig för, i ett nyktert tillstånd, att bara köpa toapapper-mjölk-vetemjöl-champinjoner-fryst spenat.

Det är lätt att känna sig maktlös och den känslan stämmer väl in på många situationer som man befinner sig i som konsument. Så vad gör man? Det har sagt förr och tål att sägas igen: planera och bestäm dig i förväg, skriv inköpslista. Jag som är rabiat när det gäller sådant som att bara köpa ekologiskt te, ägg, kaffe, bananer, mjölk har fått jobba på saken. I början var det så lätt att titta på extrapris på vissa varor men nu sorterar jag bort det. Immunsystemet har blivit starkare. Det senare beslutet att undvika importerade grönsaker och frukter, oekologiska, ur säsong var svårare - det är mycket man måste sätta sig in i. Fast det är inte svårare än att vem som helst klarar av det. Att jämföra en blek holländsk tomat i mars med en rosenkindad svensk i juli ger snabbt facit. Lite informerade beslut på det, så är man på rätt väg. Det oslagbara sättet att lära sig när saker är i säsong är att själv odla och lagra dem. Då vet man att det funkar med grönkål och äpplen långt in på vintern men att spenaten i varmbänk snart kan vara klar... Vi behöver inte vara offer.