Förhoppningar om matåret 2011

År 2011 har några dagar på nacken och jag funderar över året som gick och året som kommer. Förra året gick för min del i ett syrligt tecken. Surdegsbakandet var väl den största nyheten för min och många andra svenskars del, en trevlig trend som förhoppningsvis ska få bubbla vidare under 2011. Präktigt, javisst, men också nyttigt, roligt och framför allt välsmakande. Dessutom tog jag mod till mig och smakade surkål för första gången. Ingen höjdare, om ni frågar mig. Bättre då med heminlagd mjölksyrad lök och morötter som jag fick smaka senare. Dottern var vild av förtjusning.
Det blir inga löften om bantning eller att jag ska förverkliga mig själv i år,. Däremot har jag några idéer om vad matåret 2011 ska få bjuda på:

1. Jag ska ta mod till mig och baka bagels. Varje gång jag läser ett recept darrar jag inför momentet i bakningen då de ska kokas. Jag ser framför mig hur jag sliter mitt hår och svär vid kastrullen när bakverken ramlar i bitar och går om intet. Det där med fritering får nog bli ett projekt för 2012…

2. Jag ska fortsätta försöka tycka om kålrot. Det är en råvara jag faktiskt inte står ut med. Rotmos, brrr. En strimma hopp tändes när jag blev bjuden på finsk kålrotslåda med parmesan över någon gång i mellandagarna. Riktigt gott. Det känns fel att missa Nordens apelsin, eller?

3. Snart dags att börja förkultivera. I år ska jag prova att odla något jag aldrig ätit förut. Varför inte någon gammal svensk köksträdgårdsfavorit, som kardon? Smaken beskrivs som något i stil med kronärtskocka. Eller kanske någon sorts asiatiska bladgrönsaker – det finns oändliga mängder av sorter som producerar massvis med näringsrika blad och kan stå in på senhösten.

Nå. Hur som helst är jag övertygad om att det kommer bli många experiment, somliga lyckade, somliga inte, i mitt kök under 2011. Utvärdering utlovas!