En kväll i tantens tecken

Det är inte alla fredagkvällar man är speciellt pigg, särskilt inte om man stigit upp tidigt och har en sjuk unge hemma. Så när man ätit upp pizzan med årtiondets godaste botten med marinerad squash, fetaost och kalamataoliver och sedan skämt bort lillan med en skål glass är det alldeles utmärkt läge för en tantkväll.

Hos oss är tantkvällarna återkommande ungefär en gång i veckan. Det brukar bli torsdagar. Detta är förstås ingen slump. Nej, då sänds Antikrundan och vi bänkar oss gärna. Ett fat med småkakor, en kopp örtte. Till detta ska man sticka respektive tälja (ja, vi håller på könsrollerna). Sen haglar gissningarna: "den fula pjäsen kan inte vara värd mer än sex-åtta tusen sådär", "jugend!", "tror du han har limegröna eller orangea byxor till den där rutiga kavajen?". Vi är väl förberedda för pension, även om den skulle dröja tills vi är 75.