Andra bullar!

Inget får mig att känna mig rikare än när jag lyfter på en bakduk och ångan stiger från mitt eget, nybakta bröd. Jag är en envis improvisatör när jag bakar och konsulterar recept endast när jag känner mig osäker. Alltså blir resultaten ojämna, oftast bra, men med vissa undantag. Dödbakt, torrt, platt kan det bli, men alltid lär jag mig något. Jag kan inte riktigt förlika mig med tanken på att jag inte skulle kunna göra recepten om inte bättre, så i alla fall mer personliga.

Alltså bakar jag flera gånger i veckan och aldrig med samma resultat. Omväxling förnöjer! Nu har vi äntligen ugn (en lyxig doning med varmluft, vilken lycka!) och knappt var den på plats förrän min surdeg började bubbla lyckligt. Inte kunde jag bärga mig tills den hade fått äta och växa till sig utan bakade fuskigt, improviserat bröd med en dos jäst. Nu står min vän surdegen i kylen och vårdas ömt.

Det senaste påfundet är patentbullar. Inget speciellt med degen, den är lika hänsynslöst hitte-på som vanligt. Däremot formen, den ser rysligt proffsig ut, utan ansträngning! Bättre än bantningsreklamen alltså. Dra ut bull-stora bitar deg till små rektanglar och vik över dem, fast inte helt (tänk ungefär som ett par läppar där den undre putar ut). Trevligt med ett tjusigt resultat till min oborstade bakstil.

Raka motsatsen till mitt prestigelösa brödbakande var dagens lussekattsbak. Visst ville jag gärna baka, men med dagens saffranspris och den korta fristen före jul insåg jag vikten av ett lyckat bak. Hot nummer ett mot bakfriden var ettåringen som hemskt gärna ville vara med, hade åsikter om att degen skulle smakas av, och så vidare. Det hotet avhjälptes smärtfritt med ett tomt saffranspaket som hennes näsa var begravd i den närmaste timmen. Efter ett par timmars svettigt bak, seriöst formade och omformade S och kusar gav jag mig och ansåg resultatet godkänt. Alltid blir det någon bränd stackare som man får offra sig och äta upp!

Hur kommer det sig att all denna prestige ska läggas i matlagning och bak före jul? Vem är det vi bakar för? Kommer mina kära släktingar bry sig om ifall mina lussekatter är ojämna och mest minner om sniglar? Gör det något om kolan inte är nog seg?

Jag vill inte tro det. Ändå förvandlas jag någon gång omkring mitten av december till en rödkindad husmor som bara godkänner EU-standard-lussekatter, julklappsmarmelad med alldeles rätt konsistens, kola som klistrar ihop tänderna utan att käkarna går ur led. Jag tror bestämt det är dags att sniffa lite saffran, kavla upp ärmarna och baka några riktigt tramsiga lussekatter...